New years is just 2hrs away

Gosh. Jag har packat, städat, packat och städat idag. Men nu är det i alla fall klart! Ja, packningen och städningen alltså. Det som återstår är ju "bara" självaste flytten. Där får vi dock förstärkning av bästaste lillebror och vilda hilda på nyårsdagen.

Imorgon är det alltså nyårsafton. Ett år sedan vi firade med buller och bång hemma hos Jennie. Det var en supertrevlig kväll! I år är alla gone with the wind. Sydney, Paris, Kallhäll & Skövde. Väldigt exklusiva platser i världen vi är ute på i år. Jag själv kommer hålla hus i Skövde. Det blir att bila ner imorgon förmiddag och sen får det nog bli en powernap om jag ska orka hålla mig vaken till tolvslaget :-)

Jag ska ha samma supersnygga nyårsdress som förra året. Har bara använt den läckra blåsan (varför säger man så egentligen?) en gång. Ny stad, nya människor, same old dress och same lovely boyfriend som jag inte träffat på evighet.... 8 dagar.

Sova nu. Hemma hos mami och bredvid mig ligger en liten surig nioåring som blev måttligt besviken när storasyster kastade in handduken efter att vi dött ut alla liven på wii-mario.
 "Kul å spela med en som bara ger upp".


Gott nytt år. Inga smällare. Inga bomber.
Bara kärlek och champagne.


1 kommentar

Årskrönika 2oo9

För ungefär exakt ett år sedan satt jag och summerade tjugohundraåtta. Nu sitter jag här igen. 365 dagar senare och gör samma sak. Lite av en deja vu-känsla. Skillnaden är dock att det är ett nytt år som ska summeras. Året tjugohundranio. Mitt tjugohundranio. Varsågoda.

När jag ser tillbaka på året som gått så har det inte blivit som jag förväntade mig. Inte alls faktiskt. Det är dock på både gott och ont. Det här året har varit ett omtumlande år för min del. Jag har varit otroligt glad men jag har också varit otroligt ledsen.

Året inleddes med min knäoperation i mitten på januari. Bara det skulle jag kunna skriva en hel uppsats om. Ingenting kring knäoperationen och dess följder blev som jag förväntat mig. Jag hade inte förväntat mig att bli sjukskriven i tre månader från teoretiska studier.  Inte heller att jag skulle ha en stor och grymt osmidig stödskena dag och natt som gick från ankel till ljumske i tre månader eller att jag skulle hoppa runt på kryckor i tre månader så att jag skulle behöva flytta hem till mamma för att ha en chans att överleva. Nej inget av det hade jag förväntat mig, men så blev det.

Ja, så tre månader som ett litet paket. Det var som att backa 20 år i utvecklingen. Delade rum med min 15 år yngre lillebror i tre månader. Mamma lagade mat, skjutsade mig hit och dit, fixade och donade. Moster fick komma och ge mig sprutor dagligen. Rehab stod på schemat. Jämt.

Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur. Jag lärde mig faktiskt en hel del under sjukskrivningen. Till exempel att jag är en naturbegåvning på att sticka och att göra sushi. Det hade vi aldrig fått veta annars.

I slutet på mars flyttade jag hem igen och jag återtog studierna. Under våren läste jag en kurs i matematik. Jag lärde mig också att gå igen och blev lite oväntat kallad till en arbetsintervju his Ving. Den 26 maj fick jag jobbet som Lekledare på Mallorca och tio dagar senare satt jag på ett flygplan till varmare breddgrader. Jag hann nog inte ens förstå vad jag var på väg in i för äventyr innan jag satte fötterna på planet ner.

På Mallorca fick jag lära mig att livet inte alltid är en piña colada i en solstol, även om förutsättningarna för det var, får man väl säga, optimala. Jag älskade mitt jobb, man kan nästan säga att det där jobbet uppkom enbart för att sysselsätta mig. Jag träffade några underbara människor som jag vet kommer stanna kvar i mitt liv länge. Jag hade besök av släkt, vänner och familj i omgångar vilket var underbart.

Att åka och arbeta på Mallorca var inte något jag förväntade mig göra under året, det blev heller inte riktigt som jag förväntade mig när jag väl var där. Men. Hela utomlandsvistelsen var helt klart värt besväret. I slutändan väger det positiva faktiskt över det negativa. Jag har provat på att bo och arbeta utomlands, vilket givit mig enorma erfarenheter att ta med mig och jag har mött de mest underbara vänner i Sanna, Maria och Sara. Punkt slut.

Mitt i Mallorcajobbet tog jag ett break och flög över till det spanska fastlandet, närmare bestämt till Barcelona. En underbar stad som jag tillbringade 4 dagar i tillsammans med min kära pojkvän. Våra dagar var fullspäckade med turistiga saker, allt från Camp Nou till Las Ramblas, La Sagrada Familia och självklart spanska tapas. Sista dagen firade vi även ett år tillsammans och det var så himla sorgligt när han flög hem till Sverige och jag tillbaka till Mallorca.

Att återvända till ett kyligt Sverige i mitten på oktober när man levt med minst 20 grader i fyra månader var … kallt. Brrr vad jag frös, och det var riktigt ovanligt att klä på sig så mycket kläder. Men kläder hade jag gott om i alla fall efter x antal shoppingrundor i Palma. Mitt liv återgick sakta med säkert till vad det varit innan jag åkte. Rehab och skola.

Två saker var dock markanta skillnader i mitt liv. Den största skillnaden var det beslut jag tvingades till angående handbollen. Tillståndet på knät var/är alldeles för instabil för någon fortsatt satsning på den nivån som jag önskar. Detta ledde till att jag lade om min målsättning att komma tillbaka till spel. Nu ska jag istället komma tillbaka till ett aktivt liv som den hurtiga människa jag faktiskt är! I sin tur ledde detta till ett träningsliv på Sats, där jag numera trivs som bara den.

Den positiva skillnaden i mitt liv var Mattias, eller Mr M, som ni kanske känner honom. I början på september, när jag fortfarande huserade på de majorkinska stränderna, påbörjade han sina sjukgymnaststudier i Stockholm. Detta innebar en flytt från en stad till en annan och när jag väl kom hem var vi helt plötsligt sambos. Det är det bästa som hänt mig det här året! Trots att vi bott tillsammans i min lilla etta så har det fungerat så himla bra. Fredagsmys, han sköter städningen och lagar god mat. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det.

Under hösten har jag kommit ännu ett steg närmre min lärarexamen. Nu återstår endast en föreläsning, ett seminarium och en uppgift att skriva! Jag har även hunnit med att få några nya jobb. Ett som simlärare, toppen. Trivs i vattnet. Trivs som ledare. Trivs med barn. Ja, toppen helt enkelt. Ett som barista på Starbucks, men tackade jag Nej till. Ett som lärare på min praktikskola. Det tackade jag Ja till.

Ungefär så avslutar jag tjugohundranio. Ett smått kaotiskt år där jag fått ändra min livsstil markant. Nu är det dock dags för ett nytt år. Det får bli en rejäl nystart för mig. Det nya året innebär för mig att jag kommer ta min lärarexamen och börja arbeta på ett nytt jobb. Jag har förhoppningar om att bli färdigrehabiliterad i knät och det kanske bästa av allt är att vi börjar året med att flytta till en gemensam lägenhet. Jag och Mr M alltså.

Gott Nytt År!

5 kommentarer

I love shoes & shoes loves me

Sex par skoinköp på två dagar. Nej men vänta, vad hände här egentligen?
Jag lovar att jag behöver alla skorna!

Behöver ni fler argument?

Alla skorna är riktiga kap. Sammanlagt skulle de ha kostat mig 3694 kr. En mindre förmögenhet för en student som jag. Men tack vare mellandagsrea och en snäll vän så har alla skorna blivit mina för den nätta summan 1448 kr.

Det får vi väl se som överkomligt, eller hur? 
 

0 kommentarer