Slutat med napp

Vi har slutat med napp här hemma. Jag skriver Vi för det är verkligen inte bara lilla frallan som slutat, utan det är ett stort steg även för oss föräldrar. 


Första kvällen när han hade somnat satt vi och pratade om att det kändes lite sorgligt, att han inte längre är vår lilla lilla skrutt och att vi ska behöva tvinga honom att gå igenom detta. 

Man vill ju inte att ens barn ska behöva möta jobbiga situationer, helst vill man hålla dem inlåsta forever, skyddade mot allt ont. Men, världen väntar därute och tandläkare rekommenderar att sluta med napp innan 3 års ålder så det var bara för oss föräldrar att ta tjuren i hornen, när han ändå var med tåget. 

Sista gången han fick sova med nappen - i bilen på väg hem från Skövde

Vi börjar från början. Redan i höstas pratade vi om att sluta med napp då vi sett att den påverkade hans tänder, men bestämde att vänta till lillasyster kommit och landat i familjen. Nu när hon ändå inte tar napp så kändes det ganska lägligt att tajma in det med påsklovet och en längre tid sammanhängande ledighet/hemmahet. 

Vi har peppat i flera veckor att han ska lämna sina nappar i ett ägg till påskharen och att påskharen då ska lämna en stoooor monster truck i utbyte (hans önskan - vår lag). 


Sagt och gjort, på påskafton la han i alla napparna i ägget och sa hej då till dem. 
"Hej då, napparna!"  

Första kvällen var det en förtvivlat ledsen kille i femton minuter. Han ville så gärna ha napparna och det kändes ända in i innersta delen av hjärtat. Men när han väl somnade sen så var det inga konstigheter under natten. 

På morgonen hade påskharen skuttat runt i huset och lämnat fotspår efter sig. Det lilla påhittet var succé! Nästan roligare än att hitta själva ägget med flera monstertrucks i (pappan kan konsten att överdriva en önskan). 

Kväll nummer två och tre frågade han efter nappen, men då förklarade vi att påskharen har napparna och att han fått bilarna istället, vilket han köpte som en rimlig förklaring. 


Efter det (1,5 vecka nu) så har han bara frågat enstaka gånger. Ett sammanbrott med mormor i bilen på väg hem från Malmö  , men jag kan gissa (hoppas) att det kanske var mer mamma&pappa-längtan än napp-saknad.

Överlag så tycker jag nappslutandet gick riktigt smidigt. Det var nog vi föräldrar som förstorade upp hela grejen lite, hehe. Jag är glad över att vi fått sova oss genom nätterna. 

Däremot så tar läggningarna myyycket längre tid just för tillfället, jag märker att han har lite svårt att komma till ro. I sömnen ligger han och letar efter nappen med handen och några morgnar har han vaknat rätt tidigt, hade han haft napp hade han nog somnat om. Men, det är smågrejer som egentligen inte spelar någon roll. Han sover och han sover utan napp. Eftersom han sover ca 12-14 timmar om dygnet så är jag tacksam över att vi skonar hans tänder från nappandet. 

Nästa utmaning blir blöjan! (Den kommer inte kännas lika sorglig att vänja av) 

0 kommentarer