Mamma i ett nötskal

Den här lilla gumman har sovit sen vi lämnade av storebror på förskolan vid 10. Först gosigt i vagnen och sen ett litet uppvak för mat för att sen slumra om igen. Det är nån typ av rekord i sammanhängande sömntid för henne. 


Jätteskönt för henne med långsömn. Jätteskönt för mig med lite andrum. 

Men inte ens nu, en sån här gång, kan jag slappna av och njuta av stunden. Då kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten istället. 

Varför sover hon så mycket just nu? Kommer hon inte till ro ordentligt med storebrorsan hemma? Är det för rörigt för henne? Borde hon få mer ensamtid än hon får? 

Däremot så finns det ingen hon tindrar ögon så mycket mot som mot sin storebror, så det kanske är därför hon passar på att sova när han ändå inte är hemma... Trist att bara hänga med mamma :) 

Alla dessa mamma-känslor. Man kan ju bli galen för mindre! 

1 kommentar

Grötpinnar till bebis

För några helger sen fick vi ett ryck och engagerade oss i maten för lilla bebisen. Hon vägrar ju att matas med puré (förutom smoothien häromdagen) (efter det har det varit purévägran igen) så vi har kört på med blw-metoden för henne. 


För att få till lite bra frukostgrejer som går att plocka i sig gjorde därför grötpinnar. Resultatet blev så bra, tom så bra att jag själv kan tänka mig att ta en pinne till melliskaffet :) och till Frallan kallade vi dem för mummapinnar och genast blev det väldigt spännande att smaka. 

För 12 st Grötpinnar 

1 mosad banan
0,75 dl barngrötpulver 
0,5 dl havregryn 
0,5 tsk kardemumma 
1 ägg 
2 krm bakpulver 
1 msk rapsolja 

Blanda alla ingredienserna i en skål. 

Forma till pinnar på en plåt med bakplåtspapper. 
Platta till pinnarna lite grann. 
Grädda i ugnen, ca 20 minuter i 200 grader. 

Lilla skruttungens recension av grötpinnarna:

1 kommentar

18 somrar tillsammans

Ibland hinner jag läsa lite grejer. (Med stark betoning på i b l a n d). 

Inga böcker denna sommar. Inga poddar. Men inlägg, vissa längre och vissa kortare. De flesta handlar om barn, en del om skolan och på senaste tiden även om ekonomi. Ramlar oftast på inläggen på instagram, diverse grupper på Facebook och bloggar jag följer. 

Fastnade för ett inlägg som handlade om sommaren och om tiden. Den där fantastiska sommaren och den dyrbara tiden med sina små barn. Nu minns jag inte vart jag läste inlägget så kan tyvärr inte länka. Men tanken bakom inlägget var så fin att jag började gråta. Snyft snyft. Det passade bra att läsa när jag läste det nån amningsnatt i somras och det passar bra att skriva om det nu, kvällen då "sommarlovet" är slut och vi imorgon ska packa väskan och promenera upp till förskolan igen. Vi har en riktigt härlig sommar bakom oss. Elva veckor hemma, varav nästan 10 på egen hand (dom tre musketörerna alltså, jag och mina barn). På förhand fattade jag inte riktigt hur jag skulle klara av det. Hur galen skulle jag bli? Hur mycket skulle Frallan klättra på väggarna? Hur lite skulle lilla E sova? 

Men vet ni vad, den här sommaren har varit helt fantastisk! Jag har fått spendera så mycket tid med mina två små stjärnor! Och jag har verkligen växt tillsammans med dem! Jag har carpat så mycket av dagarna. För mina barn kommer inte alltid att vara små. Mina barn kommer inte alltid att vända huvudet mot mig och titta med drömmande ögon så fort jag pratar.
 
Barnen växer upp och det går fort. Om man räknar med att man har ungefär 18 somrar att spendera tillsammans, innan barnen hittar på egna äventyr på somrarna så sätts det hela in i ett lite mer kännbart perspektiv. 18 år och 18 somrar. Vi är inne på vår tredje med Flippen och första med Elsiebelsie.  Lägger man dessutom in tanken på att somrarna när barnen blir äldre kan komma att handla mycket om kompisar, fritidsaktiviteter med mera så blir dom här kravlösa somrarna med små barn kanske ännu mer värdefulla. 

Och ja, vissa stunder denna sommar har jag bara velat snabbspola, dom där dagarna när jag tvättat fyra maskiner tvätt pga kiss/kräk/mat, varit uppe sen 7 (ändå sent i småbarnsperspektiv har jag förstått), hällt upp fel juice i fel glas, lagat köttbullar till lunch istället för blodpudding vilket tydligen också innebar jordens undergång osv. osv. osv. 
Dom dagarna hänger man inte gärna i julgranen, men såna dagar är det galet bra att ramla över tänkvärda inlägg om att man kan räkna med cirka 18 somrar tillsammans med barnen. 

Sånt får en att tänka till lite extra. Att njuta av förmånen att få spendera varenda liten vaken sekund med det bästa som hänt mig. Att se dom växa. Att se dom utvecklas och hjälpa dom på vägen. Att skapa barndomsminnen tillsammans med vänner och släktingar. Att försöka göra det allra bästa för dem. Hela tiden. Alltid. 

Tack för att NI två har givit mig en fantastisk sommar. Hoppas på många fler 💗


3 kommentarer