Två månader som tvåbarnsmamma

Summering av de två första månaderna (och ett par veckor) som tvåbarnsmamma i ett gäng punkter. 


Önskan om att vara bläckfisk 
Kan eventuellt ha inspirerats av att ha sett "Hitta Dorisen" nååån gång för mycket senaste tiden, men ibland så skulle det inte vara helt dumt med åtta armar (skulle även nöja mig med sju som bläckfisken Ingvar i filmen har). En liten bebis som helst vill bli buren eller skumpad och en 2,5-åring som vill leka. Tackar högre makter för bärselen ☺🙏🏼

Det eviga dåliga samvetet

My oh myyyy - om man blev känslosam när man fick barn nummer ett, vad hände då egentligen när barn nummer två kom till världen? 
Om jag inte våndas över att den ena får för lite uppmärksamhet så är det den andra som skulle behöva mer kärlek och stimulans. Det jag brottats med är den ständiga känslan av att inte vara tillräcklig. 

Att vara eller att inte vara likadana

Visst för att mina två underbaringar är syskon, men kunde dom om möjligt vara mer olika..? Helt galet att man lyckats avla fram två ytterligheter. 
En som älskar napp - en som spottar ut den. 
En som är lång & smal - en som har gosiga lår och babyveck. 
En som sover så länge att vi får väcka honom - en som är rädd att missa minsta lilla roliga grej om man skulle blunda. 
Listan kan nog göras ännu längre, men oavsett så är det två helt unika och fantastiska minimänniskan som vi får äran att se växa upp. 
Desto roligare att jämföra när dom är så pass olika!  

Gostrollen!
1 kommentar
Anonym

Och du gör det ju så bra 💕

Svar: Tack snälla!! 💖💖
Åsa Linnea