Höstlovsvecka

God morgon, måndag! 

Vi laddar för en ny vecka med nya tag. 

Höstlovsvecka. 

Eftersom vi har valt att ha storebror på förskolan 15 timmar (i vår kommun har vi rätt till 30h när ena föräldern är hemma) så går han under så kallad allmän förskola och följer då läsårsdatan för skolan, därför får även han höstlov denna vecka. 
Den allmänna förskolan är dessutom avgiftsfri så vi betalar inget för att han är där dom 15 timmarna. 

Jag tycker att 15 timmar räcker gott och väl. Han får komma iväg några timmar, träffa sina förskolekompisar, leka och spralla lite. Jag får ett litet andrum tre dagar i veckan, får möjlighet att göra saker för lillasysters skull, hinner eventuellt preppa för eftermiddagens mellis/middag för att underlätta dom timmarna. 
När jag hämtar hem brorsan så är han oftast alldeles trött, man märker verkligen hur det tar på krafterna att vara i barngrupp, och då är han ändå bara där i fem timmar. 

Många argumenterar för att ha syskonet på förskola, dels för att den äldre annars skulle riskera att inte bli tillräckligt stimulerad och dels för att man ska kunna ge en ledighet till det lilla syskonet som man kunde ge till det stora syskonet när den var bebis. 

Jag vet inte riktigt om jag köper det resonemanget om att man vill ge andra barnet samma förutsättningar som första barnet... andra barnet är andra barnet och därför blir det heeelt andra förutsättningar ä. 
Föräldraledigheten är inte samma sak när man är hemma med barn nummer två i ordningen, vilket säger sig självt lite grann. Det finns ju redan ett barn med i bilden. Alltså kan det inte bli på samma sätt som när man var hemma med första barnet. Men om man har den bilden framför sig, att ledigheten ska vara på samma sätt som med första, att man ska kunna sova när bebisen sover, gå långa promenader osv... ja, då är det klart att man blir aningens besviken. För mig känns det bara galet att lämna storebror mer tid. 

Just nu har han ju en guldtillvaro. Han behöver aldrig bli väckt på mornarna eller stressa iväg tidig morgon till föris. Han får vara med på förskolan i en alldeles tillräcklig dos när dom har sin verksamhet (för tiden mellan 7-9 och 14-17 så går verksamheten i stort faktiskt ut på lämningar & hämtningar). Vi har massor med kvalitetstid tillsammans och det är ju så magiskt att få se sina barn växa upp och interagera med varandra. 

Det som ger mig mest dåligt samvete just nu är att den stackars lillasystern inte kommer att få ha den här lyxen, hon går en helt annan verklighet till mötes den dagen det är dags att börja förskolan. 

Jaja. Hursomhelst. Denna vecka är vi iaf väldigt lediga och det känns ju sååå härligt! Ha en fin vecka! 

(null)


1 kommentar
Maria

Den eviga diskussionen hur många timmar det äldre syskonet skall gå på fsk medan den yngre är hemma börjar bli så tjatigt.
Kan inte alla få göra som man vill utan att någon klagar på oss föräldrar att vi gör fel och resonerar knasigt, oavsett vad vi väljer att göra. Självklart

Kan inte vi föräldrar bara berätta att så här gör vi i vår familj och sedan punkt, ingen utläggning åt ena eller andra hållet, vi är alla olika och gör på olika sätt....punkt!

Svar: Jag tror tvärtom, att det är viktigt med diskussioner där vi resonerar om våra val. Det kan öppna upp till nya insikter och skapa förståelse.

En del föräldrar tror att barnet måste vara på förskolan 30 timmar för att det är det man har rätt till. En del vet inte ens om möjligheten till avgiftsfri förskola. Därför tror jag att det är bra med inlägg som diskuterar.

När barngrupperna på förskolan är proppfulla, pedagogernas arbetsbelastning är skyhög och köerna till förskolan låååånga ger det än mer upphov till diskussion huruvida det är nödvändigt att låta barn med föräldrar som är hemma spendera större delen av sina veckor där.

Om vi inte diskuterar och resonerar så fortsätter vi kanske i samma fotspår utan att reflektera över våra val och "icke val". I mitt inlägg skrev jag om hur vi har gjort och vad som passat oss i vår familj. I en annan familj kan livet och behoven se helt annorlunda ut. Jag har inte skrivit att någon annan har gjort fel eller resonerat knasigt, men om det fick någon att tänka en gång extra över sin situation så är väl det jättebra.
Åsa Linnea