Höstlovsvecka

God morgon, måndag! 

Vi laddar för en ny vecka med nya tag. 

Höstlovsvecka. 

Eftersom vi har valt att ha storebror på förskolan 15 timmar (i vår kommun har vi rätt till 30h när ena föräldern är hemma) så går han under så kallad allmän förskola och följer då läsårsdatan för skolan, därför får även han höstlov denna vecka. 
Den allmänna förskolan är dessutom avgiftsfri så vi betalar inget för att han är där dom 15 timmarna. 

Jag tycker att 15 timmar räcker gott och väl. Han får komma iväg några timmar, träffa sina förskolekompisar, leka och spralla lite. Jag får ett litet andrum tre dagar i veckan, får möjlighet att göra saker för lillasysters skull, hinner eventuellt preppa för eftermiddagens mellis/middag för att underlätta dom timmarna. 
När jag hämtar hem brorsan så är han oftast alldeles trött, man märker verkligen hur det tar på krafterna att vara i barngrupp, och då är han ändå bara där i fem timmar. 

Många argumenterar för att ha syskonet på förskola, dels för att den äldre annars skulle riskera att inte bli tillräckligt stimulerad och dels för att man ska kunna ge en ledighet till det lilla syskonet som man kunde ge till det stora syskonet när den var bebis. 

Jag vet inte riktigt om jag köper det resonemanget om att man vill ge andra barnet samma förutsättningar som första barnet... andra barnet är andra barnet och därför blir det heeelt andra förutsättningar ä. 
Föräldraledigheten är inte samma sak när man är hemma med barn nummer två i ordningen, vilket säger sig självt lite grann. Det finns ju redan ett barn med i bilden. Alltså kan det inte bli på samma sätt som när man var hemma med första barnet. Men om man har den bilden framför sig, att ledigheten ska vara på samma sätt som med första, att man ska kunna sova när bebisen sover, gå långa promenader osv... ja, då är det klart att man blir aningens besviken. För mig känns det bara galet att lämna storebror mer tid. 

Just nu har han ju en guldtillvaro. Han behöver aldrig bli väckt på mornarna eller stressa iväg tidig morgon till föris. Han får vara med på förskolan i en alldeles tillräcklig dos när dom har sin verksamhet (för tiden mellan 7-9 och 14-17 så går verksamheten i stort faktiskt ut på lämningar & hämtningar). Vi har massor med kvalitetstid tillsammans och det är ju så magiskt att få se sina barn växa upp och interagera med varandra. 

Det som ger mig mest dåligt samvete just nu är att den stackars lillasystern inte kommer att få ha den här lyxen, hon går en helt annan verklighet till mötes den dagen det är dags att börja förskolan. 

Jaja. Hursomhelst. Denna vecka är vi iaf väldigt lediga och det känns ju sååå härligt! Ha en fin vecka! 

(null)


1 kommentar

Halloween

Halloween verkar dela den svenska befolkningen i två läger. Den ena sidan tycker att det är ett amerikanskt kommersiellt jippo som vill få oss att konsumera mera och som tycker att det är förfärligt att en sån här typ av högtid förväxlas med vår svenska (?) högtid alla helgons natt, som är en högtid att sörja de som lämnat oss. Det andra lägret pyntar husen med spindelnät, skär ut pumpor och klär ut sig till spöken för att gå trick or treat. 

Jag är någonstans mittemellan. Varken för eller emot. Lite mysigt med en högtid under hösten, som ju annars är en ganska lång och tråkig raksträcka från sommarens semester till julens ledighet. Framförallt för barnen - för alla helgons natt är ju kanske ingen höjdarhögtid ur barnens ögon - och någonstans är det väl ändå dom som har mest ut av våra högtider. 

En marängpumpa fick det bli till storebror som sakta men säkert kliver över den enorma tröskeln vi haft under hösten att kissa på förskolan. 

Vad tycker ni om Halloween? 

(null)

(null)

barn halloween högtid pumpa
1 kommentar

18 somrar tillsammans

Ibland hinner jag läsa lite grejer. (Med stark betoning på i b l a n d). 

Inga böcker denna sommar. Inga poddar. Men inlägg, vissa längre och vissa kortare. De flesta handlar om barn, en del om skolan och på senaste tiden även om ekonomi. Ramlar oftast på inläggen på instagram, diverse grupper på Facebook och bloggar jag följer. 

Fastnade för ett inlägg som handlade om sommaren och om tiden. Den där fantastiska sommaren och den dyrbara tiden med sina små barn. Nu minns jag inte vart jag läste inlägget så kan tyvärr inte länka. Men tanken bakom inlägget var så fin att jag började gråta. Snyft snyft. Det passade bra att läsa när jag läste det nån amningsnatt i somras och det passar bra att skriva om det nu, kvällen då "sommarlovet" är slut och vi imorgon ska packa väskan och promenera upp till förskolan igen. Vi har en riktigt härlig sommar bakom oss. Elva veckor hemma, varav nästan 10 på egen hand (dom tre musketörerna alltså, jag och mina barn). På förhand fattade jag inte riktigt hur jag skulle klara av det. Hur galen skulle jag bli? Hur mycket skulle Frallan klättra på väggarna? Hur lite skulle lilla E sova? 

Men vet ni vad, den här sommaren har varit helt fantastisk! Jag har fått spendera så mycket tid med mina två små stjärnor! Och jag har verkligen växt tillsammans med dem! Jag har carpat så mycket av dagarna. För mina barn kommer inte alltid att vara små. Mina barn kommer inte alltid att vända huvudet mot mig och titta med drömmande ögon så fort jag pratar.
 
Barnen växer upp och det går fort. Om man räknar med att man har ungefär 18 somrar att spendera tillsammans, innan barnen hittar på egna äventyr på somrarna så sätts det hela in i ett lite mer kännbart perspektiv. 18 år och 18 somrar. Vi är inne på vår tredje med Flippen och första med Elsiebelsie.  Lägger man dessutom in tanken på att somrarna när barnen blir äldre kan komma att handla mycket om kompisar, fritidsaktiviteter med mera så blir dom här kravlösa somrarna med små barn kanske ännu mer värdefulla. 

Och ja, vissa stunder denna sommar har jag bara velat snabbspola, dom där dagarna när jag tvättat fyra maskiner tvätt pga kiss/kräk/mat, varit uppe sen 7 (ändå sent i småbarnsperspektiv har jag förstått), hällt upp fel juice i fel glas, lagat köttbullar till lunch istället för blodpudding vilket tydligen också innebar jordens undergång osv. osv. osv. 
Dom dagarna hänger man inte gärna i julgranen, men såna dagar är det galet bra att ramla över tänkvärda inlägg om att man kan räkna med cirka 18 somrar tillsammans med barnen. 

Sånt får en att tänka till lite extra. Att njuta av förmånen att få spendera varenda liten vaken sekund med det bästa som hänt mig. Att se dom växa. Att se dom utvecklas och hjälpa dom på vägen. Att skapa barndomsminnen tillsammans med vänner och släktingar. Att försöka göra det allra bästa för dem. Hela tiden. Alltid. 

Tack för att NI två har givit mig en fantastisk sommar. Hoppas på många fler 💗


3 kommentarer